Du sover i granarnas dunkel ikvÀll,
du vakar nÀr skatorna skriar
du bor i en snÄrig förtrollad skog
och gÄr aldrig ut i det fria
lÄt hÀggarna vaja som linne i vind
och syrenerna regna i dungen
den Àr vacker din skog,
men jag rövar dig bort till ett slott dÀr skalmejorna sjunger
din vÀrld Àr en hÀxa pÄ tusen Är,
det Àr din vÀrld och den Àr du trogen
och du tror att en vackrare plats inte finns,
Àn den dunkla förtrollade skogen
lÄt vara att himlen Àr mulen och mörk
och grÀlar med mÄnen om natten
den Àr blÄsig min vÀrld,
men jag rövar dig bort till ett vindsrum med fönster mot vattnet
sÀg en dag, sÀg en tid dÄ du följer mig bort,
viska tyst, jag ska ÀndÄ förstÄ dig
och jag bÀr dig pÄ armarna, lÄngt hÀrifrÄn,
dit dÀr hÀxorna aldrig kan nÄ dig
och jag stjÀl vad du vill,
om du vill att jag stjÀl
och jag ska aldrig Ă„ngra det brottet
lev lycklig med mig i en koja inatt
om vi inte fÄr husrum pÄ slottet
