SÀg har du nÄnsin gÄtt genom skogen
klockan tolv mitt i natten nÄgon gÄng?
Ja dÄ kanske du vet vad som finns dÀr
för det Àr spöken jag talar om
Det var sent pÄ natten, mÄnen var full,
jag hade spelat pÄ en krog,
men vÀgen hem den var alldeles för lÄng
sÄ jag genade genom en skog.
Men ack det var mörkt och jag sÄg ingenting
sÄ jag snubblade pÄ en sten,
och nÀr jag tittade upp igen
blev jag blÀndad av ett sken.
Kanske var det för mycket alkohol,
kanske hade jag tuppat av,
men framför mina fötter
stod en rymling frÄn en grav.
En kvinnlig skepnad som blÀndade,
vit i genomskinlig skrud.
Och jag mÀrkte att det jag nu trÀffat pÄ,
det var ingen vanlig brud.
Jag ville springa dÀrifrÄn
men kroppen rörde sig inte en tum.
Jag viftade med armarna,
dÄ öppnade hon sin mun.
Och hennes tÀnder var större och vassare
Àn vad en mÀnniskas brukar va'.
DÄ fick jag Àntligen fart pÄ benen,
och jag löpte rÀtt sÄ bra
Och jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort pÄ denna fröken,
för nÀr jag vÀl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken.
SÄ natten dÀrpÄ tog jag kamera med mig,
mod till mig och sa;
att nu ska vetenskapen
fÄ vad den ska ha.
SĂ„ i regn och rusk gav jag mig ut
i skogen dÀr hon fanns.
Jag vÀntade och vÀntade
men hon var nÄn annanstans.
Och blixten slog ner i ett trÀd
som far ut mig med vÀldig fart,
jag tappade min kamera
och dÄ stod hon dÀr sÄklart.
Och jag fumlade efter kameran,
men jag satt fast i ett trÀd som brann,
och jag kom givetvis loss dÀrifrÄn
precis nÀr hon försvann.
SÄ nu har jag jagat spöken,
men vad gav det mig?
Jo blöta skor och brÀnda klÀder
och allt för denna tjej.
SÄ jag har nu bestÀmt mig
för att alltid vara snÀll,
sÄ om jag blir ett spöke
sÄ ska jag bli fotomodell
För jag önskar jag hade kunnat
ta ett kort pÄ denna fröken
för nÀr jag vÀl kom hem igen
sa dom; Lasse, det finns inga spöken.
